Allt sedan mikrobloggandet, och Twittrandet i synnerhet, spridit sig så brett i Sverige att vi nu kan njuta 140 tecken åt gången av alla från Mona Sahlin till närmsta grannen, så har man kunnat skönja en mängd olika förhållningsätt till detta fenomen. Och om vi tar fram den breda penseln så går det utmärkt att koka ner detta till ett antal Twitter-typer. Här är de:
Pretto-Twittraren
Ser varje Tweet som dikt eller en roman, en chans att förmedla världen sina innersta sanningar. Knåpar länge med varje inlägg för att vinnlägga sig om att de håller högsta möjliga stilistiska nivå. Antingen kräks man mentalt av pretto-twittrarens plattityder eller så bara älskar man de välformulerade insikterna, eller det faktum att han (ofta just en han) faktiskt försöker säga något viktigt istället för att posta länkar till Boing Boing.
Skojaren
Klassens clown var självklart snabb att hitta till Twitter. En helt ny kanal för att terrorisera omgivningen med sitt tvångsmässiga skämtande. Gör sig gärna lustig just över det tokroliga i att massor av människor sitter och berättar om sina liv på 140 tecken i taget. Kan lätt bli tröttsam för typer som business-twittraren eller spanarn.
…
Läs hela inlägget här på Digitala Affärer.
Sociala e-tjänster och skojaren Rich Schefren
Mina två senaste inlägg på Internetworlds blogg Digitala Affärer:
>>Hur enfaldig måste man vara för att bli lurad på nätet?
”Så då satt jag där och lurade på detta. Vem är du Rich Schefren, tänkte jag? Hur lever du? Sitter du uppe på nätterna i en ungkarlslya och skickar mejl? Eller går du till ett kontor varje morgon och skriver spam-copy från nio till fem?”
>>Gör e-tjänsterna sociala
”Massor av användare har accepterat (inte för att vi hade något val kanske, men ändå) och använder lydigt BankID och de andra varianterna. En identifieringsmetod som bedöms lika säker som att dyka upp i egen hög person med körkortet i hand. Det är ju bäddat för revolution.”