Ipad – större än Jesus?

Det som slår mig med Ipad-hypen (som jag själv gladeligen medverkar i) är hur prylar och teknik tagit över rollen av den gamla hederliga rockstjärnan. Bloggare och medier skriver spaltkilometer innan Ipad:en ens kommit ut. Folk köar utanför Apple-butikerna som de förr köade inför konserter och skivsläpp. Vi poserar på film och bild med paddan som om den var Axl Rose under tidigt nittiotal.

Steven Levy på Wired kallar Ipad för ”The Beatles of 2010″ därför att den tar sådant vi redan känner till och får det att kännas fräscht. En väldigt bra observation. Men ännu mer tycker jag att Ipad-hysterin är vår tids Beatlemania. Det känns som att återbesöka den tid då rockstjärnor var större än Jesus – fast rockstjärnan i det här fallet är en tablet-dator från Apple.

Jag skrev en text i Internetworld som tangerade detta ämne förra året med rubriken ”Prylarna – det nya kulturella kapitalet.” Känns onekligen åter aktuell.

Ipad-kommentar #2

Cory Doctorow gör ner Ipad för dess brist på öppenhet och för att den främst är en konsumtionsmaskin istället för en plattform för att skapa saker. Läsvärt och både rätt och fel, tycker jag. Rent principiellt har han ju rätt. Öppet är bättre än stängt. Skapande är lika viktigt som konsumtion.

Men gör det verkligen att teknik som förenklar konsumtion är dåligt? Vem klagar bättre tv-apparater därför att de inte är gjorda för att skapa saker? Skapa gör vi ju med andra verktyg.

Dessutom, så länge som det finns en webbläsare så finns det ju miljoners möjligheter att skapa och vara kreativ. Jag tycker precis som Jardenberg att Ipad främst bör ses som ett bra fönster mot ”the one machine”.