Jag gillar verkligen Newsmill. Det är en bra idé med ett ambitiöst och snyggt genomförande. Framförallt är det grymt att Bonnier försöker och håller i (än så länge) trots att projektet, enligt ryktena, blöder pengar. Men trots att jag tycker att parollen ”Våra läsare vet mer än vi” är klockren och grundtänket så klart ligger rätt i tiden, så lider sajten i mitt tycke en hel del just av att alla får skriva. Har inga problem med att folk som inte är journalister till yrket men ändå kan skriva publiceras. Det är ju det som är bra, och det finns massa människor som gör det bra. Problemet är att alla inte kan skriva. Och då borde de kanske inte publiceras i just denna kontexten. I alla fall inte utan lite professionell redaktörshjälp.
För det är besvärande för mig som läsare att kvaliteten på texterna är så skiftande. Jag kan aldrig veta om jag klickar in till 10 000 krumelurer från en, säkert vrålkompetent, läkare som INTE KAN SKRIVA. Eller till 3000 välstrukturerade tecken från en person som faktiskt kan driva en tes i text. Detta sänker sajtens varumärke för mig och gör att jag drar mig för att gå dit utan ärende (=direktlänk från någon pålitlig person).
Det är falsk marknadsföring och ett säkert sätt att få irriterade läsare att skapa en tjusig puff med en bra och förståelig ingress om själva artikeln inte levererar ens i närheten av vad som utlovas. Det vet varje erfaren webbredaktör. De vet också att ibland är det svårt att undvika. Man vill ju ge varje text de bästa möjligheter att bli läst trots att man liksom jobbar från fel håll. Men det där händer mig lite för ofta som läsare på Newsmill.
Jag tror att en sajt som Newsmill måste jobba hårdare på att hjälpa sina osäkra skribenter att göra sig förstådda. Kanske dra ner lite på tempot till förmån för kvalitet. Oförståelig smörja blir inte en bra artikel bara för att Bonnier betalar serverkapaciteten. Det krävs mer.
Jag heter Johan Larsson och jobbar som journalist. Jag skriver mest om internet, teknik och affärer. Kontakta mig på 0739-238651 eller larsson.kj(at)gmail.com.
Oförståelig smörja på Newsmill
Jag gillar verkligen Newsmill. Det är en bra idé med ett ambitiöst och snyggt genomförande. Framförallt är det grymt att Bonnier försöker och håller i (än så länge) trots att projektet, enligt ryktena, blöder pengar. Men trots att jag tycker att parollen ”Våra läsare vet mer än vi” är klockren och grundtänket så klart ligger rätt i tiden, så lider sajten i mitt tycke en hel del just av att alla får skriva. Har inga problem med att folk som inte är journalister till yrket men ändå kan skriva publiceras. Det är ju det som är bra, och det finns massa människor som gör det bra. Problemet är att alla inte kan skriva. Och då borde de kanske inte publiceras i just denna kontexten. I alla fall inte utan lite professionell redaktörshjälp.
För det är besvärande för mig som läsare att kvaliteten på texterna är så skiftande. Jag kan aldrig veta om jag klickar in till 10 000 krumelurer från en, säkert vrålkompetent, läkare som INTE KAN SKRIVA. Eller till 3000 välstrukturerade tecken från en person som faktiskt kan driva en tes i text. Detta sänker sajtens varumärke för mig och gör att jag drar mig för att gå dit utan ärende (=direktlänk från någon pålitlig person).
Det är falsk marknadsföring och ett säkert sätt att få irriterade läsare att skapa en tjusig puff med en bra och förståelig ingress om själva artikeln inte levererar ens i närheten av vad som utlovas. Det vet varje erfaren webbredaktör. De vet också att ibland är det svårt att undvika. Man vill ju ge varje text de bästa möjligheter att bli läst trots att man liksom jobbar från fel håll. Men det där händer mig lite för ofta som läsare på Newsmill.
Jag tror att en sajt som Newsmill måste jobba hårdare på att hjälpa sina osäkra skribenter att göra sig förstådda. Kanske dra ner lite på tempot till förmån för kvalitet. Oförståelig smörja blir inte en bra artikel bara för att Bonnier betalar serverkapaciteten. Det krävs mer.
Och kvalitet är nog faktiskt ett bra sätt att konkurrera även på webben. Som Anders Mildner säger här.